Historien om oss
Peters story
Frieri, friera...
Att vi träffades på jobbet är ingen hemlighet. Det är många år sen nu, och precis som alla andra har vi haft våra ups and downs. Men att vår kärlek till varandra är rejält stor har det aldrig funnits några tvivel på. Ni vet det där lilla pirret i magen? Fjärilarna som fladdrar? Det är rätt normalt att man har dylika upplevelser i början av en relation. Men nu har det gått rätt många år, och varenda gång Ida skickar ett sms eller meddelande på annat sätt... Jepp. PIRR!!!
I och för sig kanske det numera beror på att jag är orolig att jag gjort nåt galet. Igen! Skämt åsido så har det blivit några stycken sms. Närmare bestämt 118 864 stycken när denna text skrevs. Enbart på WhatsApp. För att inte tala om vanliga sms! Eller vad sägs om 6 198 mail? Enligt statistiken från mitt tangentbord på telefonen har mina fingrar färdats över 35 km på den lilla ytan! Så det finns ingen brist på saker att diskutera mellan oss i alla fall.
Tankarna på bröllop fanns där väldigt tidigt, men det var först under hösten 2017 som jag började planera för ett frieri av klassisk typ. En ring i egen design ordnades extremt diskret, och då vi skulle åka till Thailand i januari förberedde jag hotellet på att i allra största hemlighet arrangera en romantisk middag på stranden.
Väl på plats var det inte helt enkelt att fixa de sista arrangemangen då jag inte gärna kunde kliva iväg på egen hand utan att det skulle väcka frågor. På grund av dåligt väder fick vi skjuta på tidpunkten några dagar, men till slut var kvällen bokad och klar och det var dags att gå ner till havet. Och det var då jag upptäckte en liten detalj som jag inte tänkt på. Var i hela glödheta helvetet placerar jag en stor jäkla ask som ringen kommer i när jag ska gå ner till stranden iförd enbart skjorta och kostymbyxor??? Så här är det ju aldrig på film!
Till slut lånade jag en lite större trälåda från rummet och la alltihop i en kasse som jag hittade i en garderob. Troligen tvättpåsen... På den naturliga frågan varför jag hade med mig en benvit tvättkasse i ekologisk bomull till en middag på stranden svamlade jag ihop nåt som jag inte ens kommer ihåg. Men det kändes helt klart som världens absolut sämsta ursäkt...
När det väl var dags gick jag ner på knä, presenterade ringen och frågade formellt "Ida Yvonne Törner Sjöberg; vill du göra mig äran att bli min hustru?" Med tanke på att resten av semestern hade blivit något avslagen om hon svarat nej kan man lugnt säga att jag var rätt lycklig när hon svarade "JA!" till omgivningens stora förtjusning. ;)
Idas story
Så klart! Givetvis!
Jag visste att det skulle bli så här! Han fick skriva först, och givetvis drog han till med "kärleken, romantiken, frieriet, bla bla bla". Jag kan ju inte gärna skriva om samma sak! Ska det vara på det viset så tänker jag berätta om vardagen! Exakt. Den vi lever i... Men det är inte så illa som ni nu kanske tror, även om det givetvis är påfrestande ibland... Att leva med ett kontrollfreak är... hmmm. Utmanande är nog rätt ord! Men samtidigt riktigt mysigt... För vem är jag att klaga på att han helst vill vika tvätten på just det där specifika sättet "så att det blir fint"? Be my guest! "Jaha, är det SÅÅÅ man ska lägga in disken i maskinen? Hade jag ingen aaaaning om! Ja, jag håller heeelt med! Lika bäst att du tar det, älskling..."
Å andra sidan har han insett att det nog inte är så dumt att nån annan lagar maten samt bakar bröd och bullar! Så då blir det inte lika mycket fight om vem som ska få fixa det, och eftersom det är nåt jag uppskattar MYCKET mer än att fixa disk så börjar vi nog hitta våra roller i relationen.
Ibland känns det dock som om arbete och fritid flyter in i varandra lite grann, då vi är under samma tak både hemma och på jobbet. Turligt nog är det jag som är schemaansvarig, vilket betyder att jag hux flux kan trolla bort Peter från en plats och vispa iväg honom till en annan. Smart va? :) Eftersom mina schemaändringar uppdateras i hans kalender i realtid vet han inte heller alltid om att jag flyttat på honom... Men det som ibland kan vara påfrestande är samtidigt otroligt roligt, eftersom jag trivs fantastiskt bra med att få blanda jobb och fritid på det här sättet.
Vår vardag tillsammans kretsar också en hel del kring träning, vilket vi bägge gillar skarpt. Att sticka ner till gymmet på lunchen eller att ta en löptur på kvällen är väldigt trevligt att kunna göra med den man älskar! Jag jobbar hårt på att få med honom på ett yoga-retreat till Indien eller Mallis, men det är fortfarande work in progress haha!
Att göra läxor med barnen är något jag med glädje låter Peter sköta. I alla fall delvis! Han är faktiskt rätt bra på att lära dem saker, och att förklara på ett sätt som de förstår. Även om det kan bli lite långrandigt ibland. Är det förresten nån som vet hur man kan få karln att sluta prata?
Eftersom jag gör det jag gör så diskuteras det resor på jobbet dagarna i ända. Men det gör det även hemma! Vi älskar att upptäcka nya platser tillsammans och att göra saker som vi inte gjort tidigare. Som för något år sedan då vi hyrde oss en röd liten Fiat och cruisade runt i Italien och Frankrike i två veckor. Åkte iväg med endast ett hum om vad vi önskade se, och därefter bokade vi hotell och bestämde färdväg allt eftersom. Både Peter och jag älskar när det händer saker, och framförallt när allt inte är så ooootroligt planerat sedan innan. Att få se allt ballt längs vägen, att uppleva nya miljöer och framförallt att stanna där vi vill och bara ta dagen som den kommer! Det älskar jag att dela med Peter. Gärna tillsammans med lite bubbel!
Livet som hans hustru kommer bli en riktig resa! Och jag ser fram emot varje dag på denna färd!
